Om man ska kunna lära sig något nytt måste det finnas förkunskaper. Detta betyder att en person som är helt okunnig inte kan lära sig något nytt.
Det är just detta som Platons teori, som hör till de
klassiska lärande teorierna, är uppbyggd på. Vad som är fascinerande med
Platons idé, som är över 2000 år gammal, är att den är väl utformade. Den
besvarar både frågan hur man fick dessa förkunskaper och även frågan om hur det
kom sig att en del lär sig snabbare än andra. Men denna teori har sina brister.
För det första hur lärde sig människan dessa förkunskaper från första början.
Kunskapen måste ju komma från någonstans. En annan brist, eller inte direkt en
brist utan mer en trosuppfattning, är att Platons teori är uppbyggd på
återfödelse. Han menade att själen mindes kunskapen från livet innan.
Boken Perspektiv på
lärande börjar med, i stora drag, att beroende på situation finns det olika
strategier för att lära ut på bästa sätt. Men synen på lärande är mer komplicerad än vad man kan
tro vid första anblick. Olika individer har skilda uppfattningar om vad lärande
är och hur det uppstår.
Om detta är ett
fakta hur gör man då för att välja rätt undervisningsstrategi?
Tack för ett bra inlägg! Instämmer med dig, personligen anser jag att man väljer rätt undervisningsstrategi beroende på vilken klass man står inför. Man vet inte om den klass man står framför har en bra gemenskap eller inte eller om de har vissa specialbehov eller kanske hög andel mobbning bland klasskamraterna. Efter den litteratur som man läst har man fattat förståelsen för hur viktigt dessa psykologiska aspekterna bland klasskamraterna ska vara bra för att det ska ske ett lärande i klassrummet. Och utifrån dessa perspektiven så väljer pedagogen ett antal undervisningsstrategier att utgår ifrån i undervisningen eftersom den strategi som man har på pappret inte alltid kommer i talande form efter ett antal övningar på ett bra lektionsupplägg.
SvaraRadera