För ett tag sedan jobbade vi med boken Perspektiv på lärande. Efter att ha läst den har jag gått runt och funderat på de Klassiska Lärande Teorierna.
Om man ska kunna lära sig något nytt måste det finnas
förkunskaper. Detta betyder att en person som är helt okunnig inte kan lära sig
något nytt.
Det är just detta som Platons teori, som hör till de
klassiska lärande teorierna, är uppbyggd på. Vad som är fascinerande med
Platons idé, som är över 2000 år gammal, är att den är väl utformade. Den
besvarar både frågan hur man fick dessa förkunskaper och även frågan om hur det
kom sig att en del lär sig snabbare än andra. Men denna teori har sina brister.
För det första hur lärde sig människan dessa förkunskaper från första början.
Kunskapen måste ju komma från någonstans. En annan brist, eller inte direkt en
brist utan mer en trosuppfattning, är att Platons teori är uppbyggd på
återfödelse. Han menade att själen mindes kunskapen från livet innan.
Boken Perspektiv på
lärande börjar med, i stora drag, att beroende på situation finns det olika
strategier för att lära ut på bästa sätt. Men synen på lärande är mer komplicerad än vad man kan
tro vid första anblick. Olika individer har skilda uppfattningar om vad lärande
är och hur det uppstår.
Om detta är ett
fakta hur gör man då för att välja rätt undervisningsstrategi?
Var det för att fröken vill ha kaffe som gjorde att vi fick sluta tidigare ibland??
Skinner (1904-1990) utvecklade inlärningsteorin då han kom fram till operant betingning där han kunde konstatera att ett beteende som får en positiv respons tenderar att upprepas. Man kan använda ett system av positiva förstärkningar eller belöningar för att träna en människa eller ett djur till att utföra ett beteende. (Hwang & Nilsson, Utvecklingspsykologi. s. 43)
Jag tycker att det är en teori som man bör vara väldigt försiktig med om den ska användas i något sammanhang. Den kan skapa ett beroende hos individen som ska ständigt få någon slags belöning för att utföra en uppgift. Eleven måste själv ta intiativ och ansvar i sitt arbete.
Pragmatismen handlar om att ge eleverna verktyg i lärandet
som kan ge dem verklig kunskap, sådan kunskap som går att använda i situationer
i vardagen och verkligheten. Den handlar också om att elever ska generera
kunskap tillsammans med varandra, inte på egen hand. En man som företräder
pragmatismen är John Dewey, han är känd för sina ord ”lerning by doing”. (Säljö, 2012, s.177,) (Phillips & Soltis, 2015, s. 89)
Här kommer vår gruppundervisning för filmuppgiften.
Enskilt arbete
Eleverna får på egen hand leta efter ordspråk som de så småningom ska gestalta. Detta moment behandlar delar av det centrala innehållet i svenska. En av punkterna som denna del berör är
informationssökning i böcker, tidskrifter och på webbsidor för barn
Vår tanke med valet av enskilt arbete för just sökandet av ordspråk är att eleverna får möjlighet att välja ett ordspråk som intresserar dem vilket leder till motivation till fortsatt arbete med ordspråket. De får även möjlighet att ta eget initiativ.
Diskussion
Eleverna diskuterar med varandra om hur de ska gestalta och iscensätta varandras ordspråk. Denna del berör punkter i det centrala innehållet för både svenska och samhällskunskap. De punkter som delen berör är:
- Lässtrategier för att förstå och tolka texter från olika medier samt för att urskilja texters budskap, både de uttalade och sådant som står mellan raderna.
- Livsfrågor med betydelse för eleven, till exempel gott och ont, rätt och orätt, kamratskap, könsroller, jämställdhet och relationer.
Tanken med att låta eleverna diskutera ordspråken är för att de tillsammans ska kunna bolla idéer samt motivera och hjälpa varandra. Eleverna får en inblick över hur andra ser på ordspråket och kan genom detta vidga sin vy och få ny förståelse. Detta ger även eleverna en chans att visa kreativitet.
Grupparbete
Eleverna arbetar med digitala verktyg för att iscensätta varandras ordspråk. Denna del berör flera delar av det centrala innehållet i svenska och bild. Dessa punkter är:
- Texter som kombinerar ord och bild, till exempel film, interaktiva spel och webbtexter.
- Fotografering och överföring av bilder med hjälp av datorprogram.
- Fotografering och filmande samt redigering i datorprogram.
Denna del ska ge eleverna möjlighet att ta eget ansvar samt att skapa inkludering då alla kan vara med. Vissa trivs framför kameran medan andra trivs bättre bakom den. Denna del ger även eleverna en chans att växa som personer och prova på nya saker, de får starkare själförtroende.
Utvärdering
Eleverna ser tillsammans på de filmer som de har skapat samt att de gör en självutvärdering där de svarar på tre frågor om:
-Vad de har arbetat med?
-Vad de har lärt sig?
- Vad de vill lära sig i framtiden genom just sådana här uppgifter?
Genom filmerna kommer man se hur eleverna har varit delaktiga samt hur de har arbetat i grupp. Tanken med en utvärdering på slutet är att man får en överblick hur arbetet gick och vad man till nästa gång kan förbättra. Självutvärderingen ger möjlighet att se hur eleverna har uppfattat uppgiften, vad de har lärt sig samt att man får förslag på hur man kan vidareutveckla uppgiften.
Hur skulle ni ha format uppgiften?
Vilka nackdelar samt fördelar kan en sådan här uppgift föra med sig tycker ni?
Under dessa magiska jultider brukar skolorna präglas av julpyssel, träning på julsånger, uppträdanden, adventfiranden och luciatåg.
Jag ser när jag jobbar ute på olika skolor att lärare och elever samlas ihop och läser julsagor. Många väljer också att titta på SVTs julkalender de första minutrarna av lektionen. Det ser ut att vara väldigt mysigt för eleverna och de får också lära sig en hel del om julens historia, gamla traditioner och hur man levde förr i tiden.
Jag ser även många konstnärliga verk som eleverna ha skapat när de har pusslat som de sedan hängt upp i klassrummet och klistrat på fönster.
Det skapar en hel annan miljö i klassrummet där eleverna kan känna sig stolta över sina verk. Det främjar dess kreativitet och fantasi. Många får också utrymme för att visa sina talanger och förmågor när de uppträder.
När jag frågar pedagogerna har alla en egen bild om vad eleverna får lära sig och sammanfattningsvis så tycker alla att det är bra att använda dessa traditonella sammanhang i undervisningen.
I skolans värdegrund står det att
" Utbildningen och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv- värden,traditioner, språk, kunskaper- från en generation till nästa".
Jag tolkar detta som att vi har i vårt uppdrag att undervisa eleverna om gamla traditioner från tidigare generationer och överföra dessa till nästa generation.
Det har även varit en debatt om hur firanden och skolavslutningar ska ske på skolorna. En del skolor har fått ändra på traditionen och andra har valt att överge.
Man kan också se en minskad trend i samhället när det gäller att fira traditioner och olika seder. Kommer denna bild att spegla sig på skolan?
Vad tycker ni att elever kan lära sig när man har julteman, påskteman osv.?
Jag tycker att traditioner är något vi ska behålla i skolan och utveckla. Vi har en mångkulturell grundskola idag där vi kan ta del av varandras traditioner och seder från olika delar i världen och lära oss av varandra.
Tycker ni att traditioner är något vi ska behålla?
Min seriestripp är en travesti på Pavlovs hundar, som bland annat nämns i Lärande skola bildning (Säljö, 2010, s. 143f). Enligt Wikipedia fortsatte han därefter försöken på barn. Varför nämns inte det i litteraturen? Är informationen på Wikipedia felaktig eller anses det svärta hans rykte så att man väljer att censurera det i litteraturen?
Efter att ha läst Klassen
i dialog med omvärlden – pedagogiska vinster när skolan får man en insyn hur datorn kan användas inom
undervisningen. Texten tar upp hur en klass använder sig utav skype, bloggar,
twitter samt lär sig dela dokument. Detta ger dem en möjlighet att uttrycka sig
på nya sätt igenom fotografier eller filmer. Datorer i undervisningen ger även
möjligheten för eleverna att ta reda på information på nya varierande sätt som
genom tidskrifter och dokumentärer som finns på internet.
Texten belyser det positiva med en ökad datortäthet samt tar
upp att fler datorer ger eleverna större chans att lära sig använda tekniken.
Med endast ett fåtal datorer ger eleverna mindre tid med tekniken vilket leder
till att de inte lär sig använda tekniken på bästa sätt.
Men med en växande datortäthet ökar inte kraven på läraren?
Då det blir svårt för läraren att se till att eleverna
verkligen gör det dem ska samt att detta ökar möjligheterna för att mobbning
sker under undervisningen.
Sitter här en fredagskväll och jobbar med mitt PM. Vad barn kan lära sig i fri lek? Jag hittade en artikel i SvD om ämnet fri lek, och att den kanske inte borde vara helt fri ändå? Eller egentligen: att den inte är så fri. Att det är så mycket som påverkar hur vi beter oss, hur samhället ser ut idag, vilka våra föräldrar är, vad vi har för vänner. Han menar bland annat i artikeln att det inte borde få kallas fri lek om vi blir påverkade. Men då undrar jag, vad är annars fri lek? Vi kan ju inte skapa en situation där barnet leker helt fri från påverkan, för då kan barnet inte använda dockor, bilar, bollar, kompisar, eller ens sig själv. Allt vi gör är påverkat av något. Och vi lär oss något av allt vi gör. Skulle vi inte kunna välja att istället för att se det negativa i att barnen är påverkade av allt och alla, så kan vi se det som att barnen lär sig något i varje situation, även om dom är påverkade? Även om det kommer en negativ influens så kan ju barnet välja att ta avstånd från denna. Vi kan inte skydda barnen från allt ont, men vi kan hjälpa barnen att hantera situationerna och lära sig något från dem.
Detta är lite fria tankar kring ämnet, säg gärna emot mig eller kom med nya tankar, men håll inte med mig, skapa en diskussion!
Av veckans uppgift dök det upp en fundering hos mig angående det vi lär oss nu. Visst är det viktigt att kunna dessa datafunktioner med tanken på att många av oss en dag kommer arbeta inom skolan och bli förebild för elever. Att man skulle lyckas med all teknologi som spelar roll i vårt samhälle för mig är skeptiskt. Hur viktigt eller hur mycket är det egentligen att digitalisering bör kombineras i undervisningar. Är det lärare som bestämmer?
Själv kommer jag från annat land där teknologi i hela landet inte omfattade, dock lärare och eleverna engagerar sig på full. Av min erfarenhet här i Sverige märks det att elevernas lärande av de perspektiven vi lärde oss, byggs någonstans, men tyvärr skedd det inte hos alla elever. Många elever visade att de förväntar sig mer av läraren än att komma till skolan och bli tillsagd att sätta på maskinen, syssla med den och sedan håller sig tyst. Hemma räcker, känns som.
Jag är inte för eller mot insatsen av digitalisering i skolan. Men om man som lärare ska motivera och skapa nån mening via det, borde man i alla fall utföra det på pedagogiskt sätt. Annars räknas det som inget lärande sker, tycker jag.
Olika skolor gör olika, det vet vi. Men vad är det effektivaste sättet?
Det är nog inte bara vi i grupp 4 som tycker att bloggandet
känns som en rätt meningslös tidstjuv och undrar vad vi egentligen ska lära oss
på det. Det är en befogad fråga på universitetsnivå men i grundskolan kan
bloggen vara ett bra verktyg som grund för många aspekter inom undervisningen
och kan kopplas till flera olika teorier.
Eleverna får ett syfte med att skriva (pragmatism) och kan
få feedback från släkt och vänner (Sociokulturella perspektivet och
behaviorism). För att få inspiration till sitt blogginlägg kan de hämta inspiration
från vad andra skrivit genom att surfa runt på nätet (kognitivism).
Överfört till en mer konkret nivå finns här möjlighet att
träna sina språkliga förmågor – ingen vill väl skylta offentligt med stavfel och
särskrivningar? Värdegrunden kan få sin plats i och med diskussioner om
nätetikett. Användning av digitala verktyg har blivit ett självändamål i skolan
och även det kravet uppfylls.
Genom att eleverna skriver om vad de gjort under skolveckan
upprepar de sina erfarenheter för sig själva och även där kommer Piagets
teorier om hur kunskap förs in i långtidsminnet fram i ljuset. På så sätt kan
alla ämnen gynnas, inte bara svenskan. Förarbetet till bloggandet kan med
fördel ske som ett grupparbete med ledning av läraren. Nu anar jag att
Vygotskij ligger och ler i sin grav.
Men tillbaka till utgångspunken: vad ska vi lärarstudenter
få ut av att blogga själva? Vi som aldrig förut bloggat uppmärksammas på att
man kan göra det men i övrigt vete tusan.
Veckans tema i kursen har handlat om människans inlärning och utveckling. Olika inlärningsteorier som studerats av berömda forskare och psykologer har upplyst oss och förklarat drivkraften bakom människans utveckling.
Ett av dessa teorier som jag funderat mycket kring är behaviorismen som utvecklades av Pavlov, Watson och Skinner. De hävdar att människan formas av sin omgivning och att inlärning sker genom vad vi förväntar oss av en viss situation sedan anpassar vi vårt beteende därefter. De beteenden som vi belönar kommer att upprepas medans beteenden som vi bestraffar kommer att avta.
Vi i gruppen är överens om att det är en enkel teori att förstå och tillämpa i klassrummet.
Men är det verkligen så svart och vitt att vi kan kontrollera och modifiera ett beteende?
Kan vi alltid förvänta oss ett önskvärt resultat när vi använder behaviorismen?
Jag minns de stökiga eleverna i min klass när de betedde sig dåligt fick de bli utslängda av läraren ur klassrummet som straff för sitt dåliga beteende. Men det kändes att de var lite häftigt för de att bli utslängda kanske även roligare var det att vara ute och spela fotboll på skolgården.
Jag anser att behaviorismen är ett sätt att utöva sin makt som lärare över eleven. Det ger inte alltid den effekt man förväntar sig.
För att skapa arbetsro i klassrummet får man som lärare försöka få alla elevers uppmärksamhet genom att klargöra syftet med lektionen, få elever att känna sig delaktiga i undervisningen samt skapa variation i undervisning för att de ska kännas roligt för alla.
Hur gör ni med stökiga elever? Vad delar ni för tankar kring behaviorismen?
Onsjö poängterar i kapitlet ”Specialpedagogik
i en skola för alla” att lärmiljön inverkar på behovet av specialpedagogik och
ibland kan ha en helt avgörande betydelse. Vi håller med och tycker att litteraturen
i övrigt tappar fokus på det till stor del. Jag arbetar en hel del på Stavgards
järnålderslägerskola och vill ta upp några exempel därifrån på hur
stigmatiseringen för barn med särskilda behov kan brytas.
Vanligtvis informerar
klassläraren oss om problem med vissa elever. För det allra mesta fungerar det
dock utmärkt och inte sällan är det ”problembarnen” som hamnar i topp. I och
med att eleverna får arbeta med hela kroppen, inte bara med huvudet, får även
de mest rastlösa eleverna tillräcklig stimulans för att orka lyssna på
genomgångarna och de hugger mer ved och täljer snyggare krokar än någon annan.
Det händer till och med att vi frågar oss när klassen åkt hem: ”Den där
elevassistenten som var med, vem hade han ansvaret för?”. Här har vi alltså umgåtts med klassen i två dagar
och inte märkt av att någon elev stuckit ut. En elev som har sådana problem i
skolan att denne behöver en assistent. Nu kan i och för sig eleven ha andra
problem än sociala störningar men även barn med ADHD och asperger brukar fungera
bra på Stavgard.
Ett exempel som ligger mig
extra varmt om hjärtat är en klass som fick uppgiften att skriva om Stavgard när
de kom tillbaks till skolan. En elev med läs- och skrivsvårigheter, som normalt
har mycket svårt att få ur sig någonting i skriven form briljerade. Hens
berättelse var den absolut bästa, både innehållsmässigt och språkligt (bortsett
från stavningen). Då förstår man vilket djupt intryck Stavgard gör på eleverna
och hur viktigt det är att komma bort från klassrummet ibland.
Eleverna på bilden har inget samband med texten i artikeln
Veckans ämne har handlat om specialpedagogik, och vi i vår grupp har pratat mycket om hur vi alla är olika och att vi lär oss på olika sätt, det spelar ingen roll om vi går i förskoleklass eller på gymnasiet. Artikeln som vi baserat denna texten på handlar om gymnasiet, men vi anser att den går att översätta till alla åldrar, även oss själva.
Vi kommer in i skolan med olika förutsättningar, som mycket av vår litteratur till denna kursen tar upp, och vi som lärare måste vara lyhörda och lära oss förstå hur just våra elever behöver ha det för att lära sig på bästa sätt. Det finns troligtvis ingen som lär sig på samma sätt som någon annan och vi anser att det är viktigt att läraren kan jobba utefter detta. En del är teoretiker och lär sig bäst i skolbänken medan andra vill vara ute och arbeta praktiskt, hur kan vi tillmötesgå detta? Dock är det kanske lättare sagt än gjort att genomföra allt man kanske skulle vilja, det handlar ju om ekonomi och resurser, motivation och förutsättningar i t.ex. miljön. Bor du i en storstad och eleven behöver arbeta praktiskt, är det kanske inte så lätt att gå ut och hämta kottar, då får man försöka hitta ett annat sätt att jobba.
Hur skulle ni jobba med en klass för att alla ska få jobba på "sitt" sätt? Varför väljer ni att jobba på just det sättet? Hur får man ihop en bra gruppdynamik med elever som kräver individuella upplägg?
Ruth Andersson
Jag är 25 år gammal och har eget företag där jag tränar travhästar. Jag har i dagsläget 20 hästar som jag arbetar med, men tack vare att jag är min egen chef kan jag moderera med arbetstider och har därför tid att studera också. Hästbranschen är svår och läraryrket är ett tryggt arbete som jag gärna vänder mig till om jag känner att det är dags att ha hästarna på hobbynivå. Jag har läst ett års psykologi på Högskolan Väst och så har jag läst ett år Grundlärare F-3 på Högskolan Dalarna distans, men pga. för mycket arbete avbröt jag och börjar nu här 1,5 år senare.
Runza Poules
Jag heter Runza och är 27 år, född i Irak men flyttade till Göteborg 2001 där jag bor kvar idag med min man och 2,5 åriga son och väntar nu vårt andra barn.
Jag tog studenten 2007 efter att ha gått i det naturvetenskapliga programmet, började därefter på apotekareprogrammet men hoppade av efter ett år och började jobba inom en rad olika yrken.
Jag utbildade mig till arbetsledare men kände att jag vill ha ett yrke där jag kan utveckla mig ständigt.
Min flerspråkighet gav mig möjligheten att arbeta som studiehandledare med nyanlända elever inom olika skolor i Göteborg kort därefter bestämde jag mig för att bli lärare och började på grundlärarprogrammet på Karlstads universitet, distans formen passade bra att kombinera med familj och jobb.
Familjen tar en stor del av fritiden idag men jag har alltid varit intresserade av att resa och utforska nya platser och kulturer. En resa världen runt är en dröm jag har haft länge och hoppas på att förverkliga så snart som möjligt.
Martin Andersson
Jag är 41 år, snart 42 och bor på en liten gård på Gotland med fru och två barn, 9 och 11 år. Vi har ett tjugotal tackor och det får räknas som rent hobbyjordbruk. Jag har en massa olika utbildningar bakom mig men det spretar åt alla håll: Ekoteknik, agrarhistoria och forntida teknik. Efter att ha tröttnat på att sitta som byråkrat på länsstyrelser så började jag timvikariera i skolan för två år sedan och hade terminsanställningar under förra läsåret i låg- och mellanstadiet. Nu läser jag 4-6. Fritid är nästan ett okänt begrepp men om jag får en lucka beger jag mig gärna ut och skådar fågel.
Phakjira Jansawang
Lärcentra Arvika F-3. Jag är 41 år och bor i Arvika. Kommer från Thailand. Jag flyttade till Sverige 2007 och hamnade direkt i en mysig stad, Arvika. Jag är ensamstående mamma, har en dotter som är 16 år och hon går i gymnasieskolan den andra ringen. Så om ett och ett halv åt tar hon student. Efter att har varit i Sverige 2 år fick jag gymnasiets, och började jobba inom vård samt hotells jobb och studiehandledare. Med 6 år erfarenhets arbete med människor tycker jag att det var roligt och utmanat. Under arbetstiden,år 2012 läste jag specialpedagogik distans kurs på Kalrstadsuniversitet och det blev av. Nu arbetar jag dagtid inom skola i Arvika, som vikarie, studiehandledare och modersmålslärare och trivs bra med ungdomar, därför känner nu att det är dags att skaffa sig någon utbildning, vilket är lärarutbildning. Om framtiden vet jag inget om, men ska göra mitt bästa var jag än befinner mig.
