Vi kommer in i skolan med olika förutsättningar, som mycket av vår litteratur till denna kursen tar upp, och vi som lärare måste vara lyhörda och lära oss förstå hur just våra elever behöver ha det för att lära sig på bästa sätt. Det finns troligtvis ingen som lär sig på samma sätt som någon annan och vi anser att det är viktigt att läraren kan jobba utefter detta. En del är teoretiker och lär sig bäst i skolbänken medan andra vill vara ute och arbeta praktiskt, hur kan vi tillmötesgå detta? Dock är det kanske lättare sagt än gjort att genomföra allt man kanske skulle vilja, det handlar ju om ekonomi och resurser, motivation och förutsättningar i t.ex. miljön. Bor du i en storstad och eleven behöver arbeta praktiskt, är det kanske inte så lätt att gå ut och hämta kottar, då får man försöka hitta ett annat sätt att jobba.
Hur skulle ni jobba med en klass för att alla ska få jobba på "sitt" sätt? Varför väljer ni att jobba på just det sättet? Hur får man ihop en bra gruppdynamik med elever som kräver individuella upplägg?
Länk till artikeln: http://www.dn.se/arkiv/nyheter/sa-lar-du-dig-mer-pa-kortare-tid
 |
| http://tystatankar.com/2012/05/26/en-turbulent-vecka/ |
 |
| https://mittflippadeklassrum.wordpress.com/2014/05/11/nationella-prov-i-nationens-intresse/ |
Håller fullständigt med er om att alla kommer in i skolan/klassen med olika förutsättningar. Likaså att alla tar in kunskap på olika sätt och att läraren därför måste vara lyhörd. Läraren måste ha olika arbetsmetoder och eleverna måste få visa på olika sätt hur de tagit till sig kunskapen. Problemet som jag ser är väl bara tiden och resurserna i kombination med de kunskapskrav som skolverket faktiskt ställer upp. I den bästa av världar kan läraren/skolan/samhället ge den tid och fokus på varje enskild elev som skolagen kräver. Men är det möjligt. Man kan ju lite elakt titta på vår egen utbildning som vi just genomgår. Hur individanpassad undervisning får vi? Kurslitteratur, gruppsammansättningar, redovisningsmetoder, dokumentmallar etc. Allt bestäms av kursledare. Jag vill inte påstå att detta är helt igenom fel. Är det ens möjligt att göra det på annat sätt? Men det visar ändå att det som är så lätt att skriva på ett papper är svårare att realisera i verkligheten. Det viktiga är att hela tiden försöka och att alltid arbeta för att se samtliga elever.
SvaraRaderaDet ni tar upp här är något som rör sig i mitt huvud varje dag. Inte minst i förhållande till mina egna studier. Hur kan jag på bästa sätt lära mig kunskapen som ska läras? Hittills har erfarenheten varit att skriva texter, uttrycka sig på olika vis, skapa collage e.t.c. och fokus på att redovisa vad man lärt sig. Men om man ska vända på steken då? "Intrycka" sig istället för uttrycka sig? Hur får vi in kunskapen. Fokusera på att få in det i huvudet först. Hur gör läraren när hen ska lära ut? Oftast har jag mötts av svarta tavlan, OH-bilder, muntligt och skriftligt och bildligt, sittandes i en skolbänk. Mycket av det som lärts ut har inte fastnat mer än tillfälligt. Vilket är mycket frustrerande om man är intresserad av ämnet. jag vågar nog påstå att det är mycket svårare att lära ut än vad man tror. Men vi lärare har mycket mycket att lära om undervisning och fokus måste ligga vid tanken "Gör jag mig förstådd?".
SvaraRaderaDen svartvita bilden ni har med har alltid inspirerat mig väldigt mycket. Här är en annan bild, som jag tycker passar ämnet specialpedagogik (men även oss 'vanliga' lärare) väldigt bra:
SvaraRaderahttp://images.slideplayer.se/9/2585917/slides/slide_35.jpg
väldigt bra det ni skriver, kan inte annat än att hålla med! Det blir våran uppgift som framtida lärare att tillgodose elevernas behov och anpassa undervisningen efter elevgruppen. Vi ger eleverna deras förutsättningar att lyckas!
SvaraRaderaväldigt bra det ni skriver, kan inte annat än att hålla med! Det blir våran uppgift som framtida lärare att tillgodose elevernas behov och anpassa undervisningen efter elevgruppen. Vi ger eleverna deras förutsättningar att lyckas!
SvaraRaderaMycket bra inlägg. Jag håller fullt med och förstår att det är mycket svårt att anpassa till alla elever. samtidigt måste man som pedagog försöka göra det bästa av situationen. Som eget exempel kan jag berätta att min mormor som jobbat som lärare i över 40 år gav alla sina elever individuella läxor för att det skulle passa elevens kunskaper och arbetssätt. detta tog förståss mycket tid men hon kände att hon tyckte det var viktigt att alla fick jobba på ett sätt som passade deras förutsättningar. - jag menar inte att alla måste göra på detta sätt men att det kommer att krävas mer av oss för att lyckas anpassa undervisningen så fler lyckas!
SvaraRaderaÄven jag håller med om att det kommer att bli komplicerat att kunna tillgodose alla elevers speciella behov. Jag har även fått ett intryck av att lärare säger upp sig på grund av de jobbiga situationerna i klassrummen som ignoreras och som gör att lärarna inte orkar mer, inte lönen. Så min förhoppning står till de folkvalda, att de har förändrat en hel del i skolans värld, till vi blir klara. Mindre klasser, fler lärare och specialpedagoger.
SvaraRadera//Anna-Lena Johansson
Bra och intressant inlägg. Att vi alla är olika och att vi framför allt är tillåtna att vara olika är bra tänk vad tråkigt det vore om alla tyckte likadant.
SvaraRaderaDet svåra här är precis som du frågar hur man i en klass ska tillmötesgå allas behov på rätt sätt. En del behöver lugn och ro medans man tillexempel räknar matte medans andra gillar att lyssna på musik samtidigt. I det här fallet är de lätt att lösa om de finns tillgång till grupprum kan de användas för att få en lugn stund och musik kan man ha i egna hörlurar så det inte stör någon annan.
väldigt bra inlägg och håller med fullt ut. Det är säkert en väldigt vanligt förekommande fråga för lärare, hur ska man lägga upp lektioner och arbeten för att det ska passa alla och kommer det ens passa alla är frågan? Om jag tänker på hur jag har haft det genom skolans gång så försöker i alla fall lärare låta eleverna i skolan arbeta så gott de kan, individanpassat. Som exempelvis ge alla en uppgift för lektionen och att man sedan har fått arbeta med uppgiften som såsom man själv tyckt passat sig själv. Men att göra alla lektioner, uppgifter osv individanpassat kan nog vara svårt? Det är ju som sagt svårt att göra alla nöjda, men vi måste ju som lärare i framtiden ändå försöka.
SvaraRaderaVäldigt bra inlägg som verkligen fick igång mina tankegångar för kvällen!
Mycket trevligt inlägg på ett ämne som jag själv funderat mycket på! Jag tror mig dessutom ha kommit fram till en passande lösning på din frågeställning. För att komma tillrätta med problemen anser jag att det är av högsta vikt att snarast möjligt slopa hoppet om att du någonsin kommer att kunna konsekvent integrera en sådan undervisning i ett svensk klassrum. Muntert värre här borta.
SvaraRaderaIdealet hade väl varit mellan fyra ögon så som vi lär från våra föräldrar. På så vis eleven bara en individanpassad undervisning utan dessutom får magistern obehindrad kontroll över informationen som ska implementeras i elevens hjärna. Makt!
Mycket bra inlägg om ett ämne som är oerhört viktigt!
SvaraRaderaHur får vi en klassrumssituation som är utformad utifrån alla elevers behov när ingen elev har samma som den andre?
Jag har själv arbetat som elevassistent i särskolan där flera elever mådde bra av att göra samma saker varje dag medan andra blev uttråkade efter tio minuter med samma aktivitet.
Där hade vi förmånen att ha en assistent till varje elev och på så sätt kunde oftast assistenten hjälpa eleven genom lektionerna och ha möjlighet att utforma den efter just den elevens behov.
Hur man klarar detta som ensam pedagog i en klass med 25 elever kan nog bli en oerhört svår uppgift, min första tanke riktar sig mot grupprum, hörlurar och samarbete med kollegor. Men som sagt, en mycket svår uppgift!!