Ett av dessa teorier som jag funderat mycket kring är behaviorismen som utvecklades av Pavlov, Watson och Skinner. De hävdar att människan formas av sin omgivning och att inlärning sker genom vad vi förväntar oss av en viss situation sedan anpassar vi vårt beteende därefter. De beteenden som vi belönar kommer att upprepas medans beteenden som vi bestraffar kommer att avta.
Vi i gruppen är överens om att det är en enkel teori att förstå och tillämpa i klassrummet.
Men är det verkligen så svart och vitt att vi kan kontrollera och modifiera ett beteende?
Kan vi alltid förvänta oss ett önskvärt resultat när vi använder behaviorismen?
Jag minns de stökiga eleverna i min klass när de betedde sig dåligt fick de bli utslängda av läraren ur klassrummet som straff för sitt dåliga beteende. Men det kändes att de var lite häftigt för de att bli utslängda kanske även roligare var det att vara ute och spela fotboll på skolgården.
Jag anser att behaviorismen är ett sätt att utöva sin makt som lärare över eleven. Det ger inte alltid den effekt man förväntar sig.
För att skapa arbetsro i klassrummet får man som lärare försöka få alla elevers uppmärksamhet genom att klargöra syftet med lektionen, få elever att känna sig delaktiga i undervisningen samt skapa variation i undervisning för att de ska kännas roligt för alla.
Hur gör ni med stökiga elever? Vad delar ni för tankar kring behaviorismen?
http://youtu.be/KYDYzR-ZWRQ
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaMycket bra och viktigt blogginlägg. Håller med om att behaviorismen inte alltid håller med sin tanke om att utöva makt. Kanske svaret är att visa förståelse och kommunicera med eleven i fråga?
SvaraRaderaJag håller med dig om det du skriver om att kontrollera och modifiera ett beteende, att det inte är så enkelt som det verkar. Jag tror inte att man alltid kan förvänta sig ett önskvärt beteende bara genom att använda behaviorismens metoder och jag tror att det kan fungera olika bra beroende på vad det är för situation.
SvaraRaderaNär det gäller stökiga elever så är det en svår fråga. Om de får vara kvar i klassrummet kan de störa de andra eleverna och även ha dåligt inflytande på dem, kanske fler blir stökiga just på grund av att någon/några är det? Men skickar man ut dem ur klassrummet, så lär sig kanske eleven inte något av detta heller, speciellt inte ifall eleven ser det som något positivt att bli utskickad. Så det är en svår fråga som jag tror att man får hantera olika från klass till klass och från person till person. En utgångspunkt kan vara att ta reda på varför eleven är stökig i klassrummet och jobba utifrån det. Det är ett intressant blogginlägg som väcker många tankar. Roligt att du hade med en film också som förklarar behaviorismen på ett enkelt sätt och som är bra kopplat till texten.
Jag tror inte många lärare idag använder sig av behaviorismen som metod i sin undervisning. Idag handlar det snarare om att lära genom det sociokulturella perspektivet där även Pragmatikern Dewey kommer in med sina idéer. Att undervisa idag är att "lära eleven att lära" och lärande sker i sociala sammanhang där eleven utmanas och övervinner sin problematik. Jag är tveksam till att resultat vi får fram genom behavioristiskt lärande verkligen får kallas för kunskap?
SvaraRaderaBehaviorismen fungerar annars väldigt bra i barnuppfostran och dressering av hundar. Skolan har ett visst fostransuppdrag så under vissa speciella tillfällen kanske man kunde applicerat den metoden, men annars anser jag att den hör hemma i stugorna.
Personligen vet jag att betingning sker i livet hela tiden, en doft, en plats, en låt osv.... Men är det kunskap då? Tack för mig!
Jag kan känna att jag i viss mån håller med behaviorismen. Men formuleringen blir krånglig när man pratar om belöning och bestraffning. Att exempelvis eleverna blev utkastade från lektion till rast kanske lärarna såg som ett straff, men inte nödvändigtvis eleverna. Det kanske rent av såg det som en belöning, vilket då borde leda till en utökning av beteendet.
SvaraRaderaJag tror mer på att använda termerna positiv och negativ respons. Om jag utför en handling och får något som jag upplever som en negativ respons på den konkreta handlingen, lär jag inte fortsätta med samma handling i framtiden. Om jag däremot skulle få en positiv respons på samma beteende hade jag troligen fortsatt.
Behaviorismen är svår, att läsa mellan raderna för att se vad som uppfattas som negativ respektive positiv respons är ibland omöjligt. Framförallt, när det är en del av båda i en handling.
Ex: Olle står på bänken i klassrummet och sjunger högt.
Negativ respons: Läraren blir arg.
Positiv respons: Klasskamraterna skrattar.
Vilken respons väger tyngst?
Jag hade matte med en åk 4. I klassen fanns en elev som hade väldigt svårt för matte och tappade därför intresse och fokus från sina studier under dessa timmar. Ett annat problem var att hen istället bråkade, skämtade med och störde andra elever. En lektion när jag var med eleven och försökte hjälpa hen att komma igång med att räkna bad eleven upprepade gånger om att få gå ned till matsalen en trappa ned för att se vad som skulle serveras till lunch. Till slut gjorde jag en en deal med eleven att om hen räknade tre uppgifter först, och lovade att räkna minst 3 uppgifter efteråt så fick hen lov att kolla lunchen.
SvaraRaderaDet fungerade väldigt bra. Eleven kunde arbeta mer än vad hen brukade undr en mattelektion, utan att störa andra, bara för att hen fick ägna en minut åt att kolla och meddela sina klasskamrater om lunchen.
Nästa mattelektion gjorde jag samma deal, men nu var det 5 uppgifter innan som skulle göras. Kommande lektioner arbetade eleven med mattetalen själv, utan någon deal och kom efter ett tag fram till mig och berättade hur långt hen hade räknat och frågade om hen kunde få kolla lunchen, vilket såklart gick bra.
Enda nackdelen var att snart ville fler elever kolla lunchen, elever som annars jobbade på bra i sina böcker utan att behöva någon morot att jobba för.
Behaviorismen i skolan är ett väldigt lätt ämne att diskutera om. Min åsikt är att det är inte okej med just behaviorism i skolan på ett vis. Att styra en person i en viss riktning strider mot värdegrunden och en elevs rätt att bestämma över sig själv. Förstärkning dock, det tillhör ju behaviorismen också, men det är mer acceptabelt. Att få "belöning" av något slag när man gjort något bra är ju alltid en bra metod.
SvaraRaderaJust att se på skolan och läraryrket genom ett behavioristiskt synsätt verkar vara helt fel. Genom att utöva makt i en auktoritär roll så ger man inte eleverna skäl till att vilja lita på sin lärare i fortsättningen. Ett lärande byggs upp genom förtroende från lärare till elev, men det inkluderar egentligen alla vuxna som barnet kommer i kontakt med ( i likhet med Vygotskijs tankar om hur man lär sig). Precis som det står i en kommentar här ovanför så strider även detta synsätt på maktutövning mot värdegrunden som vi alla ska följa. Inte minst så kan detta göra eleverna negativt inställda till sin lärare och i värsta fall även sin egen utbildning som följd av enbart ett behavioristiskt synsätt. Det bästa, precis som du har skrivit är att blanda perspektiven, ett perspektiv kanske fungerar på en elev men med en annan elev kan man behöva använda sig av ett annat.
SvaraRaderaSpontant värjer jag mig å det kraftfullaste (i teorin) för allt vad de där teorierna står för, och hur de har uppkommit. Slå på grytlock för småbarn, vad är det för vidrigt beteende? Men i praktiken (i praktiken) använder jag väl en del av de där metoderna själv, emellanåt. Både med mina egna barn (städa rummet, annars ingen lördagsgodis) och med elever i skolan, där jag ex. omplacerar elever i klassrummet som stör lektionen, de får sitta längst fram. Helt i enighet med Skollagen. Men att bygga hela sin undervisning på detta, samt jämställa teorierna med Deweys och Vygostkijs om elevernas utveckling och lärande? Det har väl inte så mycket med inlärning att göra tänker jag utan mer om beteende, vilket förvisso kan vara en grundförutsättning för att göra lärande möjligt.
SvaraRaderaAtt få en hel klass att uppmärksammat lyssna, deltaga och "sköta sig" är nog en av de svåraste uppgifterna en lärare kan ha. Tidigare har man fått bukt på bråkiga elever genom aga nu genom straff och belöning, såsom guldstjärnor i böcker, kvarsittning etc.
SvaraRaderaJag tror absolut att belöning kan motivera en elev till att " hålla sig inom de ur lärarens synvinkels bästa ramar ". Särskilt de mindre barnen som själva kan ha svårt att förstå hur viktigt själva lärandet är för deras framtid. Äldre elever tror jag att man genom att vara en engagerad och lyhörd lärare kan inspirera eleverna just i tanken om kunskapens roll för deras individuella framtid. Jag tror att man som lärare kan använda sig av teorierna men att man får sålla kraftigt och framförallt använda sitt sunda förnuft!
Ett mycket intressant inlägg. Har läst mycket om behaiviorismen själv denna vecka som väck många tankar. Det jag kom fram till är att den används fast vi inte tänker på det och inte gör det medvetet, framför allt vid förstärkning av ett beteende som vi tycker är godkänd. Håller med er att det är en slags hierarkisk handling. Eleverna utvecklar ett beteende som är godkänt av oss vuxna, Att skicka ut en elev från klassrummet är ett misslyckande hos oss lärare även om ibland det anses som en sista utväg, en ganska kränkande handling. (själv har jag lyckats att göra det ett fåtal gånger och det är inget jag är stol över) Där kommer det öppna samarbetet in i arbetslaget in, det finns alltid någon som har lyckat nå den "stökiga" eleven och genom dialog kan vi lära oss mycket av varandra.
SvaraRaderaBehaviorismens tankar kring belöning vid en bra prestation tror jag har en bra baktanke för att få elever att upprepa ett bra beteende, men vill verkligen lärare och övriga skolans personal att barn ska förvänta sig belöning för varje bra grej dom gör? Så fungerar det inte i arbetslivet så varför ska barnen lära sig det för att sen vänja sig av med det när de ska ut i arbete? Visst kan man få en klapp på axeln med mera men väldigt sällan. Sen anser också jag att om man skickar ut de stökiga eleverna kanske de ser det mer som en belöning att slippa lektionen? För de flesta eleverna tror jag att de skulle tycka så, att det är skönt att komma i från lektionen. Så i just det fallet du skrev om tror jag att det bara var lathet för läraren att den inte orkade engagera sig tillräckligt för att så dem att engagera sig i lektionen.
SvaraRaderaJag tycker att just behaviorismen är väldigt svår att ta ställning till. Det kan ju absolut låta som en bra tanke men jag ser det även som en viss typ av manipulation. Är det verkligen genom att manipulera eleverna som vi ska lära dem? Att medvetet använda sig av behaviorism för att styra eleverna tycker jag är fel. Men självklart använder man sig ju av positiv och negativ förstärkning i form av beröm och tillsägelser. Men just belöningar och bestraffningar tror jag inte på. Det känns som att det kan bli farligt i skolmiljön.
SvaraRaderaIntressant inlägg!
SvaraRaderaJag anser att behaviorismen är ett bra teoretiskt verktyg, men att använda sig av denna teori i verkligheten tycker jag är ganska komplicerat.
I mitt jobb i skolan har jag haft ganska många elever med speciella behov och då behövt använda mig av just denna teori rent praktiskt, men det gäller ju då för mig som "vuxen i skolan" att inte bli en maktutövare utan en auktoritet som elverna kan känna en trygghet hos.